RaraKlara: 2014

tisdag 6 maj 2014

Tack Lina Johansson!

http://www.linajohansson.se/

Äntligen.

I det pinsamma ögonblicket:

"Det är ju jag som gillar giraffer."

Gillar verkligen giraffer.

Vi räknar till åtta. Liten fortsätter gärna till fjorton.

Jag kan tänka mig fjorton giraffer, minst.

Till Isa från Lina. Inte till mig.

Gillar verkligen giraffer.

Trofé i vardagsrummet.

Vet inte hur jag ska göra när hon flyttar hemifrån,

oroar mig redan.

Kommer hon ta med den?

Oroar mig redan.

Kommer jag hinna med henne, innan hon flyttar?

Vattkopporna blir en mindfulnessövning.

Vattkopporna blir två dagars lugn.

Vi har även bakat hallonbullar.

Vi har tillochmed bakat hallonbullar.

Ett annat tempo.

Jag strör socker på den påbörjade bullen.

"Neeej, inte socker. Jag vill äta smöööret."

Jag förstod det. Egentligen. Ändå gör jag den till en snygg liten bulle.

För jag vill ha resutlat, inte "slösa på degen."

Jag behöver andas.

Tacksamhet inför insikt.

Jag behöver ett annat tempo

i min kropp.

Påskharen!

Vi gjorde dem till påsk. Jag tog bilden innan påsk. Bättre sent än aldrig?

torsdag 27 mars 2014

Har ni trosor på er?

Hon frågar middagssällskapet, ett gäng på nästan 10 kvinnor.

Jag är stor som en tjej säger hon. Och sedan, har ni trosor?

Alla fnissar, ingen svarar så jag säger att jag tror det, att alla har trosor på sig.

Jag är den hysteriska fågeln. Hon tittar ner i boken, upp på mig, pekar och säger att "Det är du mamma". Den hysteriska fågeln. Hon är den hängiga.

Så säger hon, när hon använder sin pekbok som ett verktyg. För att förstå, för att förklara.

För att konstatera.

Och jag våndas. Det var den allra bästa beskrivningen; jag hade tenta och hon var sjuk.

Jag den hysteriska fågeln, och hon, den hängiga.

När hon åker blir jag sittande. Lite för länge.

onsdag 26 mars 2014

Vi är i mataffären, väljer och känner efter.
Känslan är tidlös, viktlös.
Jag vet inte vad vi handlar men jag vet att vi
går nöjda därifrån.
sätter oss i slottsbacken.
Jag hoppas att vi äter jordgubbar, dricker champagne.
Ett leende och en hand på låret. Ett fniss och jag flyttar
lite närmare. Ser dig i ögonen.
Lite längre bort sitter en man och tecknar.
Han gör en skiss av en ung tjej i bikinitop.
Hon är märkbart obekväm och vi förstår
att han inte känner henne. Att hon framförallt inte känner honom.
Vi tittar på varandra och vi
sitter kvar.
Hon börjar röra på sig, och pekar upp mot en balkong i närheten.
Där står en naken kvinna och skakar ett täcke.
Men mannen har fått syn på något annat, en hare! Han förvandlas till varg, och han
tar upp jakten.
I munnen; block, penna, pensel.
Vargen tänker fortsätta måla haren.